Tankar och första advent
Godmorgon!
Första advent är här och imorgon är det december.. På torsdag är det en månad kvar till beräknat, så underbart att få räkna ner på riktigt! Imorgon går vi in i vecka 36, så skönt att vara närmare 40 veckor än 30.
Jag har det ganska jobbigt nu faktiskt. Väldigt trött hela dagarna, hemsk värk i svanken och ont i höfter, halsbrännan är hemsk på kvällarna och många förvärkar som både känns och gör ont, stort tryck neråt och att ta på sig strumpor och skor görs inte utan smärta och alltså får Daniel ta på mig dem när han är hemma. Jag är inget roligt sällskap för känner mig mest irriterad och vill vara ifred typ. Men jag är mestadels tyst hemma och säger inte så mycket. Vilar så mycket det går och Daniel får ta loppan mycket när han är hemma, eller så åker jag iväg för att få ta det lugnt.. Men det går tycker jag, jag andas så mycket det går och är tyst istället för att fräsa ur mig något onödigt. Därför gör det ont att få råd av andra att "ha tålamod" för det är det enda jag kämpar med, hela tiden. Har lätt till gråt då jag känner mig så fruktansvärt otillräcklig och så trött på att knappt kunna röra mig. Ja, mycket negativt här idag men jag skriver ju om min resa i graviditeten och där är inte allt rosenrött! Det känns även som att det är väldigt tabu att få klaga som höggravid då man hela tiden förväntas vara glad över vad som komma skall.. Jag vet att allt är värt det när det är över men jag längtar nog allra mest efter att få bli mig själv igen.. Och den där lilla som orsakar allt det här såklart.. Ofattbart att du snart är hos oss!
