2014
Detta året är det bästa på flera år. Jag har mått så bra i mig själv och fick äntligen äran att bära ännu ett barn, något jag önskat länge. I början på maj fick vi reda på att han flyttat in i min mage, ett första ultraljud i slutet på juni, men innan dess fyllde Emilia 3 år i slutet på maj. Vi fick en fin sommar och semester, jag gick ner i tid på jobbet och spenderade mer tid hemma redan från i somras men minskade ännu mer under hösten. Känt mig nästan mammaledig. Jag fixade äntligen engelskatentan och säkrade min framtid som lärare.. Tog ett extra års studieuppehåll så lilleman kan börja på dagis vid 1,5års ålder istället för precis 1.. Även om det inte var tänkt så från början är jag så glad att det blev så. Magen växte.. Årsdagen av min pappa kom och jag grät och besökte graven. Har klarat ännu ett år utan min knäppa, fina, blåögda lilla pappa. Lärde mig att minnas och skratta utan att känna hugg i pappahjärtat. Fyllde 24 år, Daniel fyllde 26, i början på december bestämde vi oss: ja vi förlovar oss innan lillebror kommer så vi kan gifta oss under 2015. Detta är sista året som en Granberg, ett namn jag är så innerligt stolt över men som jag alltid bär med mig ändå.. 2015 blir jag Daniels fru, Louise Regber, vi blir föräldrar till två och ska uppleva denna bebistid igen. Jag är så innerligt tacksam och nöjd över detta lugna och fina år efter många bergochdalbanor från 2011. Tack! Och pappa där uppe i himlen. Jag saknar dig och är tacksam över den tid jag fick med dig. Nu fäller jag några tårar men är kombinerade sådana, där jag mest är stolt över mig själv. Jag har fixat ett år till!
